Sluttampen nu då. Vecka 38 är här och 94% av graviditeten har passerat. Det känns! Nu börjar jag verkligen känna mig otålig. Har otroligt mycket förvärkar så jag blir lurad ofta och tror att det är något på gång, men sedan avtar det.. Försöker njuta nu och umgås med Alice så mkt tid som möjligt för snart blir det ju inte riktigt samma sak har jag ju förstått. Tanken att snart har ett till barn är ju lite skräckblandad förtjusning på nåt sätt. Självklart massor av kärlek och lycka men också en oro för föräldraskapet. Hur ska man hinna med båda, hur kommer Alice ta det, kommer jag räcka till som mamma? Man vill ju vara den perfekta mamman, det vill väl alla!? Tiden får helt enkelt utvisa hur allt kommer att bli. Längta det gör vi alla tre iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar